Det fanns en gång ett hus
Den senaste tiden har, helt enligt vad vi hela tiden väntat oss, varit fantastisk och fruktansvärd. Vi har arbetat dag in och dag ut, bortsett från några enstaka arbetspass för mig på mitt nya jobb och lite nervarvning med serier på kvällarna. Faktum är att det är när jag har varit på mitt avlönade arbete som jag har fått vila, trotts att det har varit alldeles nytt.
I samband med Stefans födelsedag var vi iallafall iväg på en veckas resa. Främst för att fira honom, men också för att få vila upp oss. Och nog fick vi vila, men mest av allt insåg vi hur trötta vi egentligen var. När vi kom hem hade vi ett par hektiska dagar på oss att helt färdigställa huset för rivning. Innan vi åkte iväg gjorde vi utförliga listor på vad vi dag för dag hade kvar att göra innan grävmaskinen skulle komma. Ihop med många fler saker var det bland annat nedplockning av tak samt sanering av misstänkt asbest som stod på listorna.
Stefan riggar för att plocka ner takplåt.
Han tog även på sig uppdraget att leka rymdgubbe, för ta ta hand om utrymmena med den misstänkta asbesten
Fem dagar och fem listor senare var vi klara. Vi hann. Trötta och oerhört spända på nästa steg väntade vi på att grävmaskinisten skulle komma och inta sin roll, detta var tisdagen den 5 juli och det känns idag som en evighet sedan.
Maskinen levererades dagen innan
På tisdagen stod vi spänt och väntade
Under tiden tog vi några sista före-kort
Sedan dök han upp, "vår" mycket omtyckta maskinist Pelle. Vi kände honom inte då och viste inte alls vad vi hade att vänta. Men han dansade fram med sin maskin utan några som helst svårigheter och på bara några timmar så var huset nere, och ur plockepinnet hade han separerat timmret åt oss, som den enklaste av uppgift. Vilken fröjd det var att se på!
Så mycket slit för oss i över ett års tid och på bara en dag så var huset ett minne blott. Kvar var bara en stor hög av mestadels blandat trä. Och i och med det var också dag ett med grävmaskinen avklarad. Sedan dess har den arbetat för oss sammanlagt 6 dagar till och det är inte mycket som är sig likt. Garaget är numera en ruin, och ska så få fortsätta vara. Vi har en parkeringsplats, en platå för växthus, nya avlopps och vattenledningar och en hel del mark att återställa. Allt det och mer hoppas jag däremot orka skriva om en annan dag. Huset är iallafall nere, bygglovshandlingar är inskickade, de riktigt krävande bitarna är för vår del mestadels över, vi är enormt trötta och tänker nu ta en välförtjänt paus och ge oss ut och segla några dagar med en god vän.
Vår resa är som sagt precis som vi trott, fantastisk och oerhört jobbig, och förhoppningsvis får ni snart hålla utkik efter fler uppdateringar.
Maria