lantisar.blogg.se

Att känna att ens värld stundtals rasar samman samtidigt som en är på väg att förverkliga ens stora dröm, är en mäkta konstig känsla. Förvirrande och liksom orättvis. Men sanningen är att projektet på senaste har sugit all must ur oss och vi har inte mycket mer än överlevt. Jag avskyr att det inte har varit kul, utan så gott som bara tungt och krävande. Jag har bara inte fått plats i mig själv tillsammans med alla känslor, val, drömmar, planer, idéer, byråkrati och kontrakt. Den senaste tiden har allting bara fått bo i huvudet och inget har blivit faktiskt eller konkret. Vi behöver få börja ta tag i alla tankar i verkligheten och se det faktiskt formas, först då kan vi börja slussa ut det ur huvudet och sakta börja arbeta mot något slags lugn igen. Nu är det bara fullproppat och vi går på högvarv. 

 

Det till trotts så har vi, efter en ganska ordentligt krokig resa med många ovissheter, fått grunden på plats och invägd med mycket goda marginaler. Markytorna runtom är fortfarande i behov av rätt så stor återställning, varav en del förhoppningsvis kommer ske nu under veckan, men resten blir rimligen till våren.

 

I fredags träffade Stefan byggsnickare och kranförare, de som ska se till att huset kommer på plats, tillsammans med gräventreprenör. Vi fick ett slutgiltigt besked kring hur stor kran vi behöver och vad för krav som ställs på kranplatsen. Kranplatsen fixar grävaren och i övrigt resulterade det i att vi i helgen tog ner syrenen som stod längst in på infartsvägen, och ett par utstickande grenar på lönnen dessförinnan. Det för att huspartierna ska få fritt svängrum när de körs in och sedan lyfts på plats. För idag, på dagen, är det exakt en månad kvar tills det sker. Den 24 november kl 08:00 kommer vårt hus!