Från hälsingetrafik till stadstrafik...
Denna arbetsvecka har varit ganska rörig, väldigt tröttande men slutat väl. På jobbet är det kaos med scheman och vi få i stort sett ta om den biten från grunden. Lyckligtvis, är det inte längre jag som måsste pussla med det. Jag har konstaterat att det inte går att lösa till tillfredsställelse om inte andra saker utanför mitt eget schema flyttas, och därmed skickat problemet uppåt i nivåerna. Skönt. I Torsdags när jag fick gehör för att pusslandet inte gick att lösa och bekräftat att jag skulle få hjälp så sov jag gott första natten på nästan två veckor.
Tilläggas kan att jag somnade cirka kvart över 8 på kvällen.
Detta om jobbet, Nu om resorna dit och hem.
Så här ungefär ser det ut på vägen till jobbet de flesta morgonarna. Jag kör igenom ett sömnigt sagolandskap, ofta toppat med gräddig dimma. Jag har lärt mig gilla resan till jobbet, även om den är tre mil. Det var inte svårt.
Och så här såg det ut på vägen hem från jobbet i onsdags... Inte så himskans puckligt i alla fall.
När jag vid femtiden på fredag anlände Stockholmstrafiken för att besöka min brors bröllop under helgen så var det inte fullt lika angenämt att köra bil längre. Jaja, tur att man är van sen tidigare, men folk i Stockholm kan verkligen inte köra... Eller så har de för mycket annat för sig samtidigt. Jaja, man ska inte vara bitter, jag längtar bara lite hem tror jag.
Fortsättning följer...
//Stefan.