Den beige, den svarte och den vite...
(Även denna lilla varelse går att ta slut på, men det händer inte i första taget)
Tyvärr gick solen och gömde sig när vi väl kom ut. Skogen är förstås fantastisk vad det än är för väder, men solen skulle ha hjälpt lite mot min tunghet. Vi kom iallafall ut och med hjälp av Sot har jag nu upptäckt hur duktigt vår tjej har blivit. Jag har nämligen en regel, som jag inte tänjer på. Man får inget fri-springande om man inte går fint i kopplet och ger god kontakt. Efter några minuter fick Angel sitt "Fri". Sot däremot, hon tyckte att hon skulle göra allt annat än just de sakerna extra-matte krävde. Så vi gick där, i skogen, med koppel. Efter ungefär en halvtimma av yrvädrande upptäckte hon att jag inte tänkte ge mig, så då fick väl hon göra det. Då fick hon sitt "Fri". Hon tvekade några sekunder; "Menar hon allvar!?", sedan var skottet iväg.
Vi fortsatte traska runt i skogen i ca två timmar. Vi hittade nya marker att sniffa runt på och vattendrag att larva oss i. Vid ett tillfälle kom en passage med massa snårskog, som hundarna sprang rakt igenom, men jag försökte hitta min väg runt. Plötsligt hoppade en knallvit hare/kanin fram ur snåren och försvann lika snabbt. Jag undrade hur i hela friden jag kunde upptäcka den, men inte hundarna. Efter några sekunder kom även de hoppandes ut ur snåret, utan att jaga hare. Jag stod förvirrad, men fortsatte gå. Sen spann tankarna igång; "Har vi vita harar i Sverige?", "Såg jag verkligen en vit kanin?", "follow the white rabbit", "Har jag blivit knäpp?", "Varför reagerar inte hundarna?". Mitt i min tankestorm kom jag upp på den omskrivna timmervägen, jag följde den och funderade. Efter en liten stund upptäckte jag att jag bara hade en hund efter mig. Jag konstaterade då att jag inte har blivit knäpp och fortsatte framåt. Efter ungefär fem minuter kom en ofantligt andfådd ängel galopperandes efter oss och vi var tre igen.
Jag glömde tyvärr kameran hemma denna tur, så något foto på det vita undret blev det inte. Jag hade med all sannolikhet inte hunnit med att knäppa en bild på den hur som helst. Men en av mina funderingar kvarstår;
–Har vi vilda vita kaniner i Sverige?
Maria
Kaninen var med all sannolikhet en vinterskrudad (=vit) skogshare som blir brun till sommaren. Väl anpassad till sin miljö, bortsett från att den inte har hängt med i de sista decenniernas allt kortare vintrar.
Är du säker på att det är Sot som LIGGER OCH SOVER? Är det möjligt?