Pappa åkte strax före tolv i förmiddags, då hade tjejerna inte fått någon promenad och det demonstrerade de med att jaga varandra nonstop, inomhus. Stefan och jag klädde på oss för promenad och sansade tjejerna så mycket vi kunde inför promenaden. Vi kom ut, tränade lite kontakt för att få upp intresset för oss, sen fick de springa. Och sprang gjorde de, för glatta livet. Båda hade äntligen fått tillbaka sin ibland-flockmedlem och busade för allt vad de var värda. Jag hade plockat med mig kameran och tänkte i mitt stilla sinne att "nu ska vi få lite fina bilder på båda brudarna tillsammans". Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, hur skulle jag någonsin kunna få ett hyfsat foto på dessa oljade vesslor? Vi travade i varje fall på. Väl uppe på timmervägen kom bil efter bil med jägare och vi fick konstatera att det nog var bättre att hålla sig på mer väl bekantade skogsmarker denna lördag. Så vi skippade vår långpromenad och lät brudarna få röja loss bäst de ville i "vår" skog, det hade de ingenting emot.
A difficult task
Dad left shortly before noon today, at that time the girls hadn’t been on a walk yet, which they were keen to illustrate by chasing after one another… non stop.. indoors. Stefan and I got dressed for a walk and calmed the girls as much as possible in preparation for the walk. We got out, practiced some eye contact to raise their interest in keeping track of us, and then we let them set off! And off they went, for dear life. Both had finally gotten back their favorite occasional pack member and they were playing with all they had to offer.
I had brought the camera and thought to myself that this time “we would snap some great pic’s of the chicks together”. I’m not sure what I was thinking, because how would one ever catch these greased weasels in frame?
Anyway, we trudged on. Once on the lumber road we were passed by car after car with hunters and we had to conclude that on this Saturday it may be best to stick with the better known parts of the forest. So we skipped a longer hike and instead let the dames rock it like they pleased in our neck of the woods. They had no objections.
Ett par mer talande bilder, än bra bilder...
A few pictures that are more compelling than artistic.
Uppe på timmervägen...
Up on the lumber road...
och tillbaka igen... (fortfarande mer talande än bra)
and back again... (still more compelling than good)
Sedan tyckte jag att det var dags att posera lite framför kameran. Något som Angel är van vid, vid det här laget. Sot däremot, förstod inte varför i all sin dar de skulle sitta stilla. Efter lite övertalning kunde hon kanske tänka sig att gå med på det iallafall...
Then I thought that it was time to pose for the camera. Something which Angel is used to by now. Sot, on the other hand, had no concept of just chilling. After some persuasion she agreed that maybe she could agree to freeze and say cheese for a little while…
Äntligen, så vill jag ha er!
Finally, thats how I want you guys!
Sedan vart det dags för vattenpaus och husse hade resurserna...
Then it was time for a water break and daddy had the resources…
Efter lite extra bus tog platsen på minneskortet slut och vi avslutade med lite kärlek...
After som extra play we ran out of space on the memory card and we concluded with some cuddling.
Maria
Ett par kanonbilder blev det i alla fall, och en hel massa med fart och fläkt. Härligt väder tycks ni också ha!