Lärares arbetstid
Som lärare jobbar man 35 h i veckan och har betalt för 10 timmars huvudbry per vecka. I natt jobbade jag ca 7 av veckans 10 timmar och jag känner att jag har nu, om inte förr, börjat förstå varför vissa lärare jobbar sig in i väggen.
Min undervisning går bra och jag trivs bra på jobbet, men att vara lärare är ju mer än så. Det är svårt att kvalificera var "förtroendetiden", som den kallas, börjar och slutar, men jag har vissa lugna perioder känt att jag inte ens behövt jobba mina schemalagda timmar. Detta är en period när jag jobbar mer.
Utvecklingssamtal med 8 elever som ska läggas på annan tid än mina lektioner, mentorselever som har problem av en eller annan art och en insikt om att man ibland får sätta sig själv och sin planering i andra rummet. Smekmånaden är nog över nu och verkligheten knackar på...
Verkligheten innehåller både gott och ont, men den enda vägen framåt är genom att acceptera situationen och gilla läget. Jag gör det bästa jag kan efter de förutsättningar jag har. Som tur är så har jag kommit ikapp nu, jag är inte längre ny lärare, jag är lärare. Med erfarenhet kommer rutiner, med rutiner kommer trygghet och med trygghet kommer ork. Jag har mer ork än innan men också fler kall att svara på.
Jag spolar helt enkelt förbi min inaktiva period här på bloggen och börjar från i måndags, att göra annat skulle nog mest tråka ut er.
Måndagen bjöd på fortbildning om Hälsingegårdarna och deras nya status som världsarv, samt hur detta kan nyttjas i undervisningen. Fortbildningen gick av stapeln på Forsa folkhögskola i Hudiksvall och var ganska prestigelös men intressant. Kontentan kan summeras att just nu råder förvirring kring vad det innebär. Är det bara de sju gårdarna som formellt utnämnts som är världsarv eller är de bara representanter för det dryga tusentalet andra gårdar? Är det nu vårat arv eller är det någonting globalt?
Ja summa summarum så är ett världsarv så viktigt att det ska bevaras för hela mänskligheten för all framtid. Oavsett om det byggts av en farao vid namn Cheops eller en bonde från hälsingland under det tidiga artonhundratalet. Svindlande tanke och väl värt att reflektera kring.
Därefter var det utvecklingskonferens (utvecklingssamtal i stor grupp) på restaurang och livsmedelsprogrammet, varifrån jag har ett dryga tiotal elever.
Tisdagen och onsdagen gick lektioner och utvecklingssamtal i ett och den vanliga vardagen av seriella katastrofepisoder stryker inte på foten bara för att man råkar ha annat för sig.
På torsdag nästa vecka ska jag på ännu en fortbildning, denna gång i Sundsvall. En nätverksträff så kallat, när olika skolor diskuterar gemensamma strategier för vanliga problem. Det ska bli intressant.
Den tolfte December är det istället Gävle som är arenan för intellektuell fortplantning, då historielärarna på skolan ska besöka Arkiv Gävleborg för att få en guidning i de lokala föreningarnas varanden och förehavanden.
Kort sagt får man om man bor på vischan flänga lite mer över kartan för att inhämta samma förutsättningar som finns på Stockholms gröna tunnelbanelinje.
Men nu är det snart vinter på riktigt och det är svårt att sätta ett pris på värdet av att komma hem till en öppen spis där man kan meditera dagens bekymmer.
"All is well that ends well."
Min undervisning går bra och jag trivs bra på jobbet, men att vara lärare är ju mer än så. Det är svårt att kvalificera var "förtroendetiden", som den kallas, börjar och slutar, men jag har vissa lugna perioder känt att jag inte ens behövt jobba mina schemalagda timmar. Detta är en period när jag jobbar mer.
Utvecklingssamtal med 8 elever som ska läggas på annan tid än mina lektioner, mentorselever som har problem av en eller annan art och en insikt om att man ibland får sätta sig själv och sin planering i andra rummet. Smekmånaden är nog över nu och verkligheten knackar på...
Verkligheten innehåller både gott och ont, men den enda vägen framåt är genom att acceptera situationen och gilla läget. Jag gör det bästa jag kan efter de förutsättningar jag har. Som tur är så har jag kommit ikapp nu, jag är inte längre ny lärare, jag är lärare. Med erfarenhet kommer rutiner, med rutiner kommer trygghet och med trygghet kommer ork. Jag har mer ork än innan men också fler kall att svara på.
Jag spolar helt enkelt förbi min inaktiva period här på bloggen och börjar från i måndags, att göra annat skulle nog mest tråka ut er.
Måndagen bjöd på fortbildning om Hälsingegårdarna och deras nya status som världsarv, samt hur detta kan nyttjas i undervisningen. Fortbildningen gick av stapeln på Forsa folkhögskola i Hudiksvall och var ganska prestigelös men intressant. Kontentan kan summeras att just nu råder förvirring kring vad det innebär. Är det bara de sju gårdarna som formellt utnämnts som är världsarv eller är de bara representanter för det dryga tusentalet andra gårdar? Är det nu vårat arv eller är det någonting globalt?
Ja summa summarum så är ett världsarv så viktigt att det ska bevaras för hela mänskligheten för all framtid. Oavsett om det byggts av en farao vid namn Cheops eller en bonde från hälsingland under det tidiga artonhundratalet. Svindlande tanke och väl värt att reflektera kring.
Därefter var det utvecklingskonferens (utvecklingssamtal i stor grupp) på restaurang och livsmedelsprogrammet, varifrån jag har ett dryga tiotal elever.
Tisdagen och onsdagen gick lektioner och utvecklingssamtal i ett och den vanliga vardagen av seriella katastrofepisoder stryker inte på foten bara för att man råkar ha annat för sig.
På torsdag nästa vecka ska jag på ännu en fortbildning, denna gång i Sundsvall. En nätverksträff så kallat, när olika skolor diskuterar gemensamma strategier för vanliga problem. Det ska bli intressant.
Den tolfte December är det istället Gävle som är arenan för intellektuell fortplantning, då historielärarna på skolan ska besöka Arkiv Gävleborg för att få en guidning i de lokala föreningarnas varanden och förehavanden.
Kort sagt får man om man bor på vischan flänga lite mer över kartan för att inhämta samma förutsättningar som finns på Stockholms gröna tunnelbanelinje.
Men nu är det snart vinter på riktigt och det är svårt att sätta ett pris på värdet av att komma hem till en öppen spis där man kan meditera dagens bekymmer.
"All is well that ends well."
//Stefan
Tack för att du delar med dig av din vardag. Ta hand om dig så att du inte riskerar att springa in i väggen! Det är ingen hjälpt av. Sömnen är A och O.