lantisar.blogg.se

Ja, nu har vi inte fyllt vår lilla stuga med ris och inte heller byggt någon ny av ris, men vi här inne i stugan är lite risiga. Angel kräktes ett par gånger under gårdagen. Det är ingen jättestor grej att hundar kräks ibland. Men då det var vid flera tillfällen och hon var lite extra hängig, så får vi hålla ett litet vakande öga på henne. Stefan är trött då det är mycket som sker på jobbet. Igår kväll önskade jag att jag viste vart någon form av när-akut befann sig, men jag svalde smärtan och ska försöka få tag på lämplig läkare idag. I söndags lyckades jag tappa bort mig själv och har letat sedan dess, men jag hittar inte mig själv. Jag går mest runt och begriper ingenting. Kan inte sitta still, vill inte röra mig. Jag hoppas att jag inte har gömt mig på något alldeles för bra ställe. Förhoppningsvis hittar jag mig själv snart igen.

 

Sot verkar dock inte vara drabbad av något ris. Hon har däremot börjat, trotts den Duracell hon är, förstå att vi inte tillåter okontrollerade Marathon race eller gnällsessioner inomhus. Hon är numera lugn och gnäller inte innan vi går ut, även om jag får påminna henne några (lite för många) gånger. Hon börjar sakta begripa vad kontakt med föraren och gå fint i kopplet innebär och när jag ger de båda sina "Fri", så får hon springa så snabbt hon bara orkar. Denna lilla sak kan springa och har man blivit tillsagt att vara stilla heela morgonen, då springs det!

 

Nu vill tjejerna komma ut och få göra just det, springa. Jag håller mig nog till rask gång.

Maria