Jakten på den försvunna laddaren
Efter att Stefan åkte till jobbet i morse så tog jag hand om frukosten och började grunna på vart dagens promenad skulle ta mig och grisan. Skulle vi arbeta eller ta ledigt. Under tiden kom jag att tänka på den där förbenade systemkameran vars batteriladdare inte kommit fram än. Jag gav det någon stunds betänketid och kom fram till att jag skulle ju faktiskt kunna kolla i indexpärmen som vi registrerade in så gott som varenda ägodel i. I vardagsrummet stod det fyra lådor i en stapel, jag plockade fram index för att kolla vad låda B14, A13, B16 och B11 innehöll. Ingen jackpot, så jag vände på ordningen; står det "kameraladdare" någonstans här i. Efter bara någon sekund fann jag raden "...kamera, laddare...". Jag tänkte att det vore ju värt att se om vi kan ha menat kameraladdare och inte bara kamera och mobilladdare, det vore ju logiskt. Jag styrde mot låda A16 och såg man på, där var ju kameraladdaren! Tänk om man hade varit så smart för en månad eller två sedan. Det var i och för sig väldigt ansträngande och tog säkert hiskeliga 3 minuter.
Dagens promenad blev alltså i allra högsta grad ledig. Angel flamsade runt bäst hon ville och jag fotograferade allt och inget. Mitt i allt fotograferande kom jag fram till att det nog var ganska bra att jag inte gjort den stora ansträngningen att hitta laddaren tidigare. Nu har jag upplevt i två månader, laddat mina batterier och frossat i varenda vy och upplevelse jag haft. Med kameran i handen tänker man "Oh, det där måste jag ta kort på." medan man utan kameran tänker "Åh, det är SÅ vackert!" samtidigt som man fylls av välbehag och matas av glädje.
När vi hade kommit in från promenaden satte jag mig förväntansfullt framför datorn för att skåda mina verk. Ganska snabbt kom jag fram till att jag behöver öva lite på det här med systemkamera. Men det finns då inget proffs som var proffs från början, så det är bara att öva på.
Maria






Men hon är väl för söt lilla skruttan. Visst är det gott om skog (och före detta skog) i Hälsingland;-)