Hem, hem, kära hem. Ej finns en plats på jorden så skön som du mitt hem.
När jag var liten hade vi en tyg-tavla hemma som sa just så. Vi behöver en sådan här!
Vid två-tiden igår var vi tillbaka, med oss hade vi ett Sot-tillskott som ska få känna på lantis-livet i tre veckor. Efter lite drygt en och en halv timmas språngmars i skogen fick töserna andas ut på gräsmattan. Sot hittade ett gigantiskt ben liggandes omkring. Det ville hon undersöka närmare, men det tyckte inte lek-tanten att hon skulle. Lilla, lilla kaxiga Sot blev såklart livrädd, sprang och gömde sig och Angel höll ett skarpt vakande öga på henne. Tillslut fick det inte vara Angels ben heller, för då tog matte och husse det. Mot kvällen, när de fick komma in, glömde de bort att de är hundar och kunde inte släppa saken på hela kvällen. Angel höll ett stenhårt vakande öga medan Sot var livrädd och sprang och gömde sig. I morse var allt som vanligt igen, mini attackerar stor!
Nu är vi nyligen inkomna från en tre-timmars upptäcktsfärd och vi instämmer alla tre i att livet är fantastiskt i skogen!
Angel säger som matte (och husse), -äntligen hemma igen!



Båda kommer som två spjut på inkallning.

För att sedan få söka godisar i gräset.


På vägen hittar vi en förtrollande vacker skog.

Angel återvänder till lerig landet-hund, ren stads-hund är inget för henne.

Nästan uppe på toppen hittar vi ett stort kalhygge med fantastiska vyer.









Lill-skrotan försvinner i hög-gräset

...och blåbären är minsann inte slut, det gäller bara att gå till rätt ställen.

Nu ligger båda madamerna och sussar så fint och jag ska försöka göra lite nytta här hemma.
Maria
Hej vännen ,tänkte på dig och gjorde ett försök att hitta bloggen och hokus pokus så hittade jag den =)
/Varma kramar Eva (milos matte)