Varför jag inte skriver så mycket just nu.

 
Hej på er alla, kul att ni är här och läser!

Så här är det, första veckorna på nya jobbet tog jag med mig jobbet hem. Jag tänkte lektioner, schema och elever nästan dygnet runt och det hade som naturlig följd att jag inte sov så himla bra och hade svårt att verkligen komma ner i varv.

Sen kom facket på besök och upplyste mig om att en lärares förtroendetid på 10 timmar i veckan med absolut nödvändighet är sådant som jag själv, med förtroende av min arbetsgivare styr över själv, alltså inte schemaläggning, planering eller annat som borde göras på jobbet. Detta ska ske under min reglerade arbetstid. Därför har jag bestämt mig för att lämna jobbet på jobbet och inte ta med mig funderingar hem, vilket har gått utmärkt!
Jag sover som en stock på nätterna, vaknar utvilad och mår kalas!

Problemet är att jobbet fortfarande tar allt för mycket energi för att orka tänka ut någonting annat klyftigt att blogga om så situationen när jag väl ska berätta om någonting övrigt i mitt liv just nu blir typ...

...ehm.... ...så bilen går bra?....

Jag är så att säga lite enkelspårig just nu. Jobba, sova.
Men, helgerna försöker jag göra annat såsom förberedelse för växthuset förra helgen och maskeradkalas på lördag.

I övrigt denna vecka så har jag träffat skolans Engelsklärare informellt och tackat av en kollega som går i pension. Detta gjordes hemma hos en av kollegorna som även bedriver tunnbrödsförsäljning med tillhörande bakkurser! Mysigt och roligt!

Annars går faktiskt bilen bra, helt utan bekymmer trots sporadisk misshandel med grön skylt på ryggen... Men på fredag ska den få extrautrustning. Kupévärmaruttag!
Det är faktiskt rätt så kallt nu på nätterna och det ligger nu som så många andra mornar en tät dimma i dalen som idag når upp till vår avsats på bergskanten. Det är kallt och fuktigt på morgonen. JAg vill inte riktigt tänka på hur det kan tänkas bli i vinter... Men då är det hur som helst inte lika fuktig kyla som dessa dimmiga mornar.
Snart är jag rustad.

All is well that ends well..

//Stefan.

Kommenterat:

1 Eva Milos matte:

Har hört av lärare som nys startat sin karriär att första tiden är det tokmycket som snurrar med lektioner och preppning inför dessa.
Härligt med bakstuga det hade jag helt klart gått kurs för och lära mig mer , sen är det juh ett ypperligt tillfälla att träffa folk. =)
Det ser tokhärligt ut där ni nu bor och härligt och läsa om er vardag /Kram till er alla

2 Mamma A.:

Förstår mer än väl om du är knockad när du kommer hem. Det blir garanterat bättre med tiden. Det låter ju väldigt mysigt med bakningen, kanske något att hänga på så småningom? Tunnbröd är ju så gott... Var finns detta bageri?

Svar: Det ligger vid Stavsäter, precis vid rondellen vid älvbron där 83 och 84 möts.
Tre lantisar

3 Mamma A.:

Men är det i den där gammelgården på andra sidan 84:an när man kommer från Järvsö? Jag har tänkt många gånger att jag skulle vilja gå in där, eftersom de har café sommartid. Men vi har ju aldrig tid och är på väg till något annat när vi är i trakten. Men jag har också skäl att luska lite just där för att din morfars far föddes där. Jag vet bara inte exakt var, men byn är ju inte stor. Men om du har en kollega där så kanske hon har lite koll själv eller kontakter? Det är ju dessutom så att Stavsätra i Järvsö har sitt namn från Stavsäter, för att Stavsätra var en fäbodvall till Stavsäter. Successivt och inte utan vånda hamnade Stavsätra hos ett antal Järvsöbönder.

4 Anna W:

Det är helt normalt att ha jobbet i fokus så där i början. Jag minns tydligt när jag vaknade en natt och försökte förklara för Martin om hur viktigt det var med injekteringsprotokoll.
För att inte tala om första tiden på KTH, när jag drömde att väckarklockan ringde i kvadrat och jag var tvungen att ta roten ur av ringningen för att kunna vakna.. Helt normala saker så där i början. Det är bara att följa med på resan.

Ta hand om varandra i vinterkylan!
/Anna

Kommentera här: