lantisar.blogg.se

Tiden gick och vi har plötsligt bott här i över ett halvår. I början fantiserade jag om 'halvårsinlägget som jag skulle skriva i framtiden' och hur häftigt det skulle kännas att det skulle ha gått ett halvt år. Det känns som jag hann blinka och i nästa blinkning har det gått ett helt år. Tiden brukar kännas som att den har allt annat än bråttom när måendet sviktar, vilket det har gjort en del. Med tanke på det så är jag nog ganska glad för känslan av ett halvår under loppet av en blinkning. Nu har man fått kurera sig och funnit det lugn man aldrig tidigare visste kunde infinna sig. Så länge nästa halva blir betydligt mer innehållsrik, vilket den på flera sätt väntas bli, så är nog allt i sin ordning egentligen.

 

Här ute på landet fick vi riktig vinter tillslut. Den varade inte så länge, men lämnade kvar snön som i varje fall ger känslan av vinter. -23°C vaknade vi till en morgon då vi både skulle iväg, under bilfärden hann den sjunka till -25°C för att sedan landa kring -18°C när vi kom fram. En kollega till Stefan, som bor ännu längre in i landet, hade vaknat till -30°C. Mys säger jag. Kallt(!) säger de flesta andra. Det enda problematiska för mig var att min vinterparka var, och fortafarande är, inne på reparation. Men med lager, på lager, på lager och uttrycket av en svälld Michelin så gick även det fint. Nu fjäskar temperaturen med ensiffriga minusgrader och jag saknar de bitiga kinderna.

 

På hemfronten har det hänt en del. De flesta sakerna har nu fått en dedikerad plats, tavlor har kommit upp på väggarna, prydnader har fått smycka ut, vitrinskåp har kommit upp på vägg och fyllts med diverse glas, kontoret börjar likna ett kontor där man faktiskt kan sitta och leka kreativa lekar, det har planterats om växter och sorterats böcker. Vi kände att det här var vårt nya "hemma" från alla första början, men nu börjar atmosfären säga det på riktigt också. Det känns bra och vi trivs.

 

Tråkiga nyheter är att våra nyfunna vänner ska flytta, och med de även Angels bästis, Asterix. Detta tycker vi alla tre är VÄLDIGT synd, även om Angel inte riktigt förstår det. I övrigt så mår Ängla-grisen riktigt bra, förvisso mycket klåda men inga tecken på infektioner alls. Sedan vi för några veckor tillbaka tog bort en av hennes mediciner har hon även funnit en himla massa energi som låg undangömd någonstans. Det har resulterat i att vi håller på och lägger upp ett nytt schema för hennes stimulans under dagen. Husse och Matte har nämligen fått veta att hon inte alls är sugen på att gå och lägga sig kring kvällstimarna, utan då ska man hitta på något kul. Nu är det inte svårt att säga till henne att det inte är läge för aktiviteter och få henne att gå och lägga sig för att sova. Men då vaknar man istället plötsligt av att det tassar omkring en Ängel i lägenheten mitt i natten, undrandes vad som ska hända härnäst. Hennes morgontrötthet däremot, den lär aldrig förändras. Man får fortfarande kämpa för att få ut henne på en morgonkiss.

 

Vi har även vart ute och rått om den lilla stugan vi blev med, men det får bli ett annat inlägg. Jag bjuder på vårt vinterland så länge...