En smärtsam befrielse

 
Asterix, Pasterfix, Faster-ix, Ast, Astapasta, Pasta, Snubbel, Snubbelbubbel, snubblis, bubblis, Sponkel, Spunkel, Spunklis, Sponkelspunkel, Snuttweiler, Pratweiler, Myso, Fino, Skithund...

Kärt barn har många namn, och denna kära individ har huserat hos oss i snart ett år nu. Om två månader kommer hans riktiga husse och matte hem. Det både smärtar och befriar. Smärtar för att hans husse och matte inte kommer kunna ha kvar honom, vilket gör hans öde oklart. Befriar för att vi har haft ett tungt år. Inte alls på grund av honom som individ, men han och Angel har fått lida för det. När måendet har trutit så har det varit tufft att se till bådas fulla behov och de har ofta fått dela på vår uppmärksamhet. Det har bekymrat oss mycket och det är också anledningen till att vi inte kan ta över denna varma själ själva. Det känns inte rätt att ha kvar honom och låta båda hundarna leva ett halvmediokert liv.

Vad som ska hända härnäst vet vi inte. Vi hittade ett alldeles perfekt hem till honom. Kapabelt och med stor erfarenhet av rottweilers. Ute på landet, med massor av skog och mark. Han skulle få hjälpa till i jakt, i form av blodspår, men fortfarande vara en familjehund. Relativt nära oss så vi fortfarande skulle kunna träffa honom. Kunna låta han och Angel springa av sig tillsammans, som de bästa vänner de har blivit. Det var alla rätt. Tyvärr kom de, efter noga övervägan, fram till att det var en valp de ville ha. Något som vi, personligen, tycker tyder ännu mer på vilket bra hem det var. Tryggt, genomtänkt och beslutsamt, men tyvärr till vår nackdel.

Så vart ska denna genomgoa själ ta vägen? Vi vet som sagt inte. Det enda vi i dagsläget vet, är att han inte får bli en hund som bara flyttar runt och runt. Hans nya hem ska vara hans sista hem. Där ska han bli gammal och grå och ha levt ett riktigt gott "rottis-liv". Vi hoppas såklart på att hitta det hemmet, men inser också att det kommer vara svårt. Vi har uttömt våra alternativ och ansvaret ligger nu hos hans riktiga husse och matte. Trotts det så vill jag inte låta bli att slänga iväg detta bete och se vad som nappar. Allt oseriöst kommer rakt av att ses förbi. Men om du är en, eller känner en, kunnig och aktiv person som är intresserad av att veta mer om denna välmående fyraåring till rottweilerhane, så tveka inte på att höra av dig.

Maria

Kommentera här: