Vi skymtar ett ljus
Vi har snart överlevt det tuffa året 2016, med fruktansvärda överraskningar. Det har verkligen inte varit säkert att vi ska klara oss ur det hela, men nu börjar det komma luckor av något som liknar hopp.
Novembers första veckors snöfall gav oss ett riktigt h*lvete. Flera timmar, nära nog dagligen, med väldigt onda kroppar, skottade vi presenningarna och infarten från snö. Och när det bara fortsatte att snöa och snöa var vi tillslut tvungna att skotta bort den bortskottade snön, för att få plats med mer snö! De egenbyggda takstolarna, som höll upp presenningarna, gick itu av tyngden och det kändes som eländet aldrig skulle ta slut. Aldrig tidigare har jag känt så hemska känslor inför snö. Tillslut kom iallafall plusgraderna och med det regn och tö, tyvärr ganska stora mängder regn, men det har varit så mycket enklare att tömma presenningarna på vatten jämte snö.
Vi planerade att ta bort presenningarna redan igår, men då prognosen utlovade mer regn idag och tisdag morgon så fick vi tänka om. Nu är planen att plocka ner allt tisdag kväll, eftersom Stefan jobbar kväll på onsdag och det är något som jag inte rår på själv. Vi håller tummarna att prognosen håller i sig och resten av veckan blir regnfri. På torsdag kommer vi infinna oss på plats tidigt, vi har beställt extra sandning till hela infartsvägen och kommer själva behöva sanda ordentligt runt kring grunden. Sedan ska det bara vara att stå och se på, och njuta, när vårt hus äntligen kommer på plats.
Ikväll firar vi min 30årsdag med en middag på byn och fröjdas åt att vi snart har en plattform för att sakta börja bygga upp oss igen!
Maria